Drömmen om en bondgård långt ute på landet delas av många människor, både i byar och storstäder. Att ha en massa härliga djur att ta hand om, att göra sin egen ost, att befinna sig ute i friska luften, att köra traktor och att äta middag med sina egna grönsaker betraktas av många som en idyllisk fantasi. Verkligheten är dock ganska annorlunda, vilket varje lantbruksarbetare kan intyga.
Visst är det underbart att syssla med lantbruk, det är det ingen fråga om, men det är ett tungt arbete som aldrig tar slut; så fort man har klarat av en syssla är det bara att fortsätta med nästa, och nästa, och nästa… Som svensk bonde får man också räkna med både regn och rusk!
Först och främst gäller det att vara morgonpigg då ett lantbruk är uppe med tuppen. Och det gäller alla dagar i veckan då varken kor eller åkrar vet vad en söndag är. Nej som lantbrukare måste man vara på fötterna innan solen gått upp ordentligt och bland det första man måste göra är att mjölka korna och i allmänhet mata alla djur man har. Finns det nyfödda ungar måste man kolla att allt står rätt till och se till att de diar ordentligt.
Renlighet är mycket viktigt och man måste se till att gödsel och smuts tas bort dagligen. Man måste också rengöra alla matningsområden, skålar och rännor så att djuren får rent vatten och mat.
När man känner att djuren är avklarade för första omgången (den andra kommer på eftermiddagen) så är det dags att ta traktorn och se till åkrarna. Beroende på årstid och vad man odlar är det mycket som skall skötas: jord skall luckras och vattnas, frön skall sås, ogräs skall rensas, hö skall skördas och bindas i halmar och ständigt måste man inspektera växtligheten så att det inte kommit parasiter eller annan ohyra.
Det är som sagt mycket att göra men belöningen är också enorm; många timmar ute i friska luften med fysiska uppgifter, färska produkter att både konsumera och sälja och en allmän känsla av tillfredsställelse.